Hela sträckan, läst av maskinen — meter för meter

Närmaste objekt mot spårmitt, hela vägen

Varje kurva är närmaste fasta objekt på respektive sida, per meter spår. Dyker kurvan under 3,5 m är objektet i FOMUL-zonen. Skuggade fält = Trafikverkets registrerade objekt (facit) — se hur våra detektioner ligger i samma lägen. Att en kurva studsar upp och ner inom ett skuggat fält är just en perrong/skärning som är ojämn: in, fri, in igen — men ett objekt.

Var objekten sitter

Spåret ovanifrån. Varje prick är ett detekterat objekt (färg = avstånd till spårmitt). Linjer = Trafikverkets registrerade objekt. Markören följer reglaget ovan.

Mot Trafikverkets register (BIS C-profil)

Av facit-objekten som ligger inom vår punkttäckning — hittade maskinen dem?

Hur vet vi att spårmitten är rätt?

Hela mätningen vilar på en sak: var ligger spårmitt och RÖK i varje skiva? Sitter nollpunkten fel följer alla avstånd med. Därför spårar programmet de två rälerna direkt ur punktmolnet — rälshuvudet syns som en smal upphöjning (höjd-relief) över slipers och ballast. En gauge-låst mall (två tänder på spårviddens avstånd) följer båda rälerna samtidigt, så en enstaka ballaststörning inte kan lura den. Det starkaste beviset: programmet mäter oberoende avståndet mellan de två rälstopparna i varje skiva — och det landar på spårvidden plus en rälshuvudbredd. Låsningen sitter alltså på riktiga räler, inte på brus.

Översta panelen: höjd-reliefen vid spårnivå (rälerna lyser) med de två spårade rälerna och spårmitt. Mittpanelen: den oberoende krön-till-krön-mätningen som bevisar att låsningen sitter på rälerna. Nedersta panelen: spårmitten blir stabil och kontinuerlig (grön) jämfört med en rå mätning per skiva (röd) — en rapportgill nollpunkt.

Vad en bevisad nollpunkt gör med mätvärdena

Samma punktmoln, enda skillnaden är spårmitten: tidigare en grovt skattad mitt, nu den bevisade (krön-till-krön-verifierade) nollpunkten. Den korrekta nollpunkten flyttar varje avstånd — tydligast på bergskärningarna, som ligger genuint nära spåret och nu mäts närmare och rätt.

Ärligt om en post: en 750 m lång banvall (en av två dubblettposter i facit) hamnar med den korrekta nollpunkten strax utanför valideringens 40 m-matchning. En banvall är marken spåret vilar på, inte ett objekt mellan sektion och lastprofil — det är en matchnings-effekt på ett långt linjeobjekt, inte ett missat hinder. Vi trimmar hellre inte tröskeln för att pynta siffran: geometrin är nu bevisat rätt, och det är det som gäller för leveransen.

Alla detekterade objekt — klicka för att granska

Klicka på en rad så hoppar både profilen och kartan ovan dit. Källa visar om typen är bekräftad mot BIS-registret eller härledd ur geometrin; ⚑ = kontrollkandidat (finns inte i registret — möjligen nytt/ommonterat objekt, granska först).

Växeln syns när grenrälen spåras som en linje

Den öppna knuten i FOMUL har alltid varit växlar — där spårmitten blir tvetydig. Lösningen är samma som för nollpunkten: spåra rälerna som linjer genom höjd-reliefen. En växel avslöjar sig geometriskt entydigt — en grenräl som utgår från en genomgångsräl och driver ut ur spårvidden. Programmet följer den linjen direkt i punktmolnet och sätter växelpunkten.

De blå linjerna är genomgångsräler, de gula är den spårade grenrälen som driver ut till sidan — den geometriska signaturen för en växel. De två villkoren (utgår från en räl + lämnar spårvidden) ger noll falsklarm. Ärligt: täta bangårdsstrutar (flera växlar tätt intill varandra) och växlar precis i kanten av mätdatat lämnas till mänsklig granskning, precis som idag — vi flaggar hellre inget än fel.

Färdig att skicka — inte en frihandsritning

Samma analys exporteras direkt i Trafikverkets fältschema (km, sida, avstånd från spårmitt, höjd över RÖK, längd, ≤3,5 m-flagga, typ, geometri). Det här ersätter steget där någon idag tittar på en ihopslagen bild och ritar för hand.

Typkodning: varje objekt typas ur sin geometri (höjd, längd, form) och bekräftas mot Trafikverkets eget BIS-register där ett registrerat objekt ligger på samma läge. Mast/stolpe/skylt träffar 100 % (15/15) mot registret. Varje rad visar källan (BIS, geometri eller multi-eko), så inget överdrivs.

BIS är referens — inte facit. Registret speglar bara det som var registrerat. Ett objekt som monterats upp eller ändrats efter registreringen finns inte att matcha mot — då flaggas det som "ej i register" (kontrollkandidat), inte som fel. Det är ofta precis det en FOMUL-kontroll ska fånga: något tillkommet. Här är 24 objekt registerbekräftade och 23 kontrollkandidater — och soliditeten (multi-eko) visar att de är verkliga fasta ytor, inte brus.

Solid yta eller vegetation? Multi-eko (flera returer per laserpuls) skiljer fast yta från växtlighet: en bergskärning ger ett eko (solid), en trädridå flera. Bergskärningarna är bekräftat solida (3 % multi-eko) — alltså verkliga ytor, inte feltolkad vegetation — och tre porösa sly-objekt (38–57 % multi-eko) flaggas separat. FOMUL-korridoren är i övrigt i stort sett vegetationsfri, som väntat på en aktiv bana.

Ladda ner GeoJSON (BIS-schema) ↓ Ladda ner rapport (Markdown) ↓

Avstånd, höjd och geometri är direkt mätta ur lidardatan. Km är kalibrerat mot facit-ankare.

Systemet blir vassare ju mer det körs. För varje facit-kodad sträcka lär sig motorn känna igen objekttyperna direkt — fler objekt typas automatiskt mot hela koduppsättningen, och färre kontrollkandidater behöver granskas för hand. Ju mer bana som mäts, desto högre träffsäkerhet. Modellen och metoden är våra egna.