Här kan du själv se hur den dynamiska lastprofilen beter sig, hur mätriggen fångar de tunnaste objekten och vilka problem jag har kvar att lösa.
Det här är hela poängen: i stället för att en människa ritar för hand räknar datorn ut den exakta fria profilen i varje punkt — och hur stor marginal varje objekt har. Dra i reglagen och flytta ringen för att se hur det ändras. Beräkningen följer Trafikverkets formler för kurvutvidgning och dosering.
En millimetertunn signalskärm är nästan osynlig rakt framifrån. Men mot ett snedställt laserplan vänder den en stor yta — och fångas över flera centimeter längs spåret, även i 80 km/h. En rakställd laser ger samtidigt den exakta referensmätningen.
Ren vinkelrät skiva per svep, exakt mätning och bästa rälsreferens.
Snedställningen gör tunna objekt mätbara i full fart.
Det rakställda är facit som de snedställda måste matcha.
Kameran är inte en hjälpbild utan en oberoende kontroll. Den hittar objekt som borde ge laserträffar och frågar punktmolnet om de finns.
AI känner igen ett FOMUL-liknande objekt och räknar ut var det borde ligga.
Finns träffar här? Mätbart · för glest · saknas.
Saknas träffarna → granska. Slipper åka om hela sträckan.
Det här är de delar jag jobbar med just nu.
I en växel finns flera räler. När rälen är min nollreferens blir spårmitt tvetydig — där låter jag en människa göra bedömningen tills vidare.
Ett litet vinkelfel växer med avståndet. Höga objekt som kontakttråd är känsligast — där används den rakställda lasern som facit.
Ju snabbare, desto glesare mätning. Krysset löser det geometriskt — kameran mäter empiriskt var gränsen går.
Den gamla ihopslagningen skapar brus som döljer det tunnaste. Lösningen: arbeta på de rena lasersvepen i stället för ett hopklumpat moln.